Sommarfesten i Lightwater Beach 2020

Klicka på bildspelet för att se bilderna individuellt i större obeskuret format

Lightwaterbeach 2020

Det visade sig att detta erbarmliga år 2020 var som en nitlott för mänskligheten. För att bli lite uppiggad åkte jag mot Lightwaterbeach, tänkte mig hela träsket som en stor jäddra hälsobrunn.

Låt mig förklara. Light water betyder enligt en forskare i en annan by lättvatten. Ryktet förtäljer att somliga i byn Ljusvattnet dricker av vattnet, därefter de går ner i vikt på ett rasande misslyckat sätt under kramper och skrik. De som överlever brukar äta upp sig igen, låter hellpottes lyckat måste jag säga - som en religiös upplevelse av återfödelse. Tungt vatten å andra sidan kan ju verka som en moderator vid kärnklyvning men i jämförelse med nämnda lättvattnet - jamen så jämrans meningslöst.

Jag var på jakt efter Ostrikets fotoklubbs sommarfest och ett par kilometer bortom Burträsk hördes just sommarfestmusik, tänkte att detta var väl hellpottes lyckat, bara lyssna sig hela vägen fram. Väl framme kunde man parkera alldeles intill stranden. Lämnade subban i solen där hen fick sköta sig själv. Det är mej veterligt inte möjligt för bilar att bli medlemmar i fotoklubben.

Jävingen vad trevligt folk som var där, styrelsen hade bjudit in till storkalas och tävlingar med hellpottes fina priser från en stolt sponsor. Först ut en osannolik och omåttligt populär tipsrunda i svår terräng. När någon trodde sig veta svaret framkallades små tjut av lycka, en av deltagarna tog sig ett stoppbad och till slut så hade alla deltagarna fixerat svaren på den marmorerade tävlingstalongen.

Alla var vid god vigör när det var dags att börja grilla. Stora feta grillkorvar, grillspetten och blodiga köttstycken lades upp och blev grillade utan incidenter typ grillspett i ögat och andra populära men jämrans misslyckade olyckor med efterföljande operationer.

Humöret var på toppen och nästa tävlingsomgång var i antågande. Tävlingsledaren förklarade (tålmodigt några gånger) hur grenarna gick till. Redan vid första grenen som var att kasta tre motvilliga bollar i en hink uppstod problem. Domarna sammanträdde och utredde frågan om tävlingen skulle avbrytas eftersom de först tävlande hade tusan så svårt att finna av hinken. Man hade farhågor att det kanske skulle fortsätta så fram mot småtimmarna. Tävlingen fick fortgå trots protester från andra deltagare.

Men jäsiken också, i nästa tävling fick deltagarna låna tävlingsledarens kulor som till råga på allt var i olika storlekar. De större kulorna kallades klot och den lilla för lillen, sen så roade alla sig med att kasta ut dessa på gräsmattan i olika riktningar. Reglerna var sådana att om man inte skötte sig fick man i klot i veka livet, förbenat illa att ligga i fosterställning och kippa efter andan.

Sista grenen var att servera lättvatten till byborna, de som inte blev liggande direkt och krampade följde med ner till stranden. Där dansade man till musik av Cornelis Vreeswijk. Det blev både hula-hula, schottis, polka och quicksteppen samt den obligatoriska lambadan till hönan Agda.

Alla var överlyckliga, tävlingsledaren, domarna, deltagarna och byborna övernattade därefter i sina husvagnar eller bara lagom utspridda direkt på marken. Alla lyckades hålla avståndet, ja även genom lambadan.

Ett fördärvat omtyckt evenemang många skrattade så de grät andra bara gick omkring och log helt omotiverat. Jag och älskade subban var tvungna avvika mot Västerbottenskusten, tokskrattande och sjungande Cornelis låtar hela vägen hem.

/Herr Ordlund